I det följande lär du dig att beräkna max- och minimivärdet i Excel eller hur du bestämmer det andra eller tredje minsta värdet.
Hur man hittar miniminivån i ett Excel -kalkylblad
Använd MIN -funktionen för att identifiera det minsta värdet i en lista. Du kan enkelt ta fram funktionen. Ange inom parentes efter funktionsnamnet MIN från vilket cellintervall eller vilka enskilda celler du vill bestämma minimum.
Om du till exempel vill se det minsta numret i kalkylarkets A1: A1000 -område använder du följande formel:
= MIN (A1: A1000)
Du kan också skicka flera cellområden till MIN -funktionen. Sedan söks alla celler i de olika områdena efter det minsta värdet.
Så här kan du hitta det minsta värdet från en lista som ligger över ett visst värde
I det här exemplet vill vi hitta det minsta värdet som är större än värdet 3:
= MIN (OM (A1: A5> 3, A1: A5))
Stäng inte formeln med Enter -tangenten, utan med tangentkombinationen Ctrl + Shift + Enter, eftersom det är en matrisformel.
Beräkna det näst minsta värdet i en tabell
På detta sätt kan du se inte bara det minsta, utan också det näst minsta eller tredje minsta värdet i en Excel -tabell
Du är inte intresserad av det minsta värdet i en lista med siffror, utan snarare det näst minsta eller tredje minsta? Då hjälper tabellfunktionen MIN dig inte längre.
Använd den MINSTA funktionen istället. Du skickar ett antal celler och ett extra, enda nummer till den här funktionen. Om detta tal är 2 bestämmer Excel det näst minsta värdet, om det är 3 bestämmer det det tredje minsta osv.
Till exempel, för att hitta det näst minsta numret från cellområdet A1: A20, använd följande formel:
= MINST (A1: A20; 2)
I följande figur bestäms det tredje minsta antalet i listan utöver det näst minsta. För att göra detta använder Excel följande formel:
= MINST (A1: A20; 3)
Hur man bestämmer det största eller näst största värdet
I gengäld kan du använda SIZE -formeln för att bestämma de största 3, 5 eller x -värdena och skapa rankningar som du vill
De översta X -värdena ska efterfrågas från en lista i en tabell, till exempel de fem högsta värdena. De ska visas i en ny kolumn.
Anta till exempel att listan ligger i cellintervall A2: A50. De fem högsta värdena ska visas i cellerna C2: C6.
I grund och botten kan du lösa detta med funktionen LARGE. Formeln för det högsta värdet i C2 ser ut så här:
= STÖRST ($ A $ 2: $ A $ 50; 1)
För raderna 3 till 6, byt sedan ut 1 i slutet av formeln med siffrorna två till fem.
Du kommer att uppnå ditt mål snabbare och enklare om du använder en cellreferens istället för numret för x-högsta värdet.
För att göra detta, ange siffrorna ett till fem i cellerna B2: B6. Skriv följande formel i cell C2:
= STÖRST ($ A $ 2: $ A $ 50; B2)
Kopiera sedan denna formel i kolumn C ner till rad 6. Följande bild visar användningen av denna formel i en exempeltabell:
Ett annat tips: Om du inte alltid behöver de fem högsta men också olika topplistorna kan du behålla formeln dynamisk. Visningen av topplistan beror sedan på hur lång listan med siffror i kolumn B är.
För en sådan dynamisk topplista anger du följande formel i cell C2:
= IF (ISBLANK (B2), "", STÖRST ($ A $ 2: $ A $ 50, B2))
Kopiera denna formel tillräckligt långt ner i kolumn C. Formeln returnerar bara ett värde om det finns ett värde i motsvarande rad i kolumn B.
Ange en 1 i cell B2 och en 2 i B3. Markera sedan båda cellerna och fyll kolumn B ner till önskad rad.
Så här utesluter du vissa celler när du letar efter ett maximum
Tänk dig en tabell med två kolumner. Det finns alltid ett värde i den första kolumnen, och celler utan innehåll kan också visas i den andra.
Det maximala värdet bör nu bestämmas från den första kolumnen. Endast värdena i den första kolumnen bör beaktas för vilka det också finns ett värde i den andra kolumnen på samma rad. Du löser detta problem med en matrisformel där funktionerna MAX och IF kombineras med varandra. Om de två kolumnerna ligger i intervallet A1: B25, använd följande formel:
= MAX (OM (B1: B25> 0, A1: A25, 0))
För att formeln ska fungera måste du ange den med tangentkombinationen CTRL SHIFT ENTER (SKIFT betyder nyckeln som du måste hålla nere för att nå en stor bokstav, denna tangent kallas också SKIFT). Då visar Excel formeln inom lockiga parenteser.
Även efter att du har ändrat formeln måste du alltid använda tangentkombinationen CTRL SKIFT ENTER för att ange formeln. Efter bekräftelse visas det önskade resultatet i cellen. Följande bild visar användningen av denna formel med ett exempel:
